Barn till alkoholister

Ett utdrag från min B-uppsats i specialpedagogik om barn till alkoholister.

Uppsatsen är en beskrivning och belysning av barn till alkoholister. Genom det här arbetet vill jag försöka nå en ökad förståelse för problemet och för de människor som är drabbade. Texten berör den psykosociala påverkan och konsekvenser som barnet utsatts för under uppväxten. Jag berör också hur det vuxna barnet upplevt sin barndom, och vad hon tror att det har haft för påverkan på hennes vuxna liv. Detta kommer fram genom en intervju med Lena som har växt upp med sin alkoholiserade pappa.

Alkoholism är en känslomässig sjukdom, den är smygande, kronisk och progressiv, och den påverkar inte bara alkoholisten, utan hela familjen som blir medberoende och i vissa fall sjukare än alkoholisten själv. Jag beskriver hur barnet och familjen fungerar i det destruktiva mönster som ofta råder i en alkoholistfamilj. Barnet tar till olika överlevnadsstrategier för att klara känslomässig stress och för att försöka få någon ordning på det som händer. Händelser och hur föräldrarna är varierar, och är ofta mycket oförutsägbart och svårt för barnet att förstå. Alkoholisten är känslomässigt störd och den andre föräldern fullt upptagen med alkoholisten, båda får därför svårt att ge barnet den känslomässiga bekräftelse som det behöver. Saknas anknytning under barndomen är risken stor att det påverkar förmågan att knyta an även som vuxen. Barnen blir inte osårbara på något vis, det behöver inte synas utåt, men oftast är de känslomässigt, mer eller mindre, skadade. Genom intervjun med Lena kom det fram att hon inte haft någon viktig person att vända sig till under sin uppväxt där hon kunnat känt sig älskad och värdefull.

Den sociala miljön och interaktionen med den påverkar barnets jagutveckling. Genom avsaknad av positiv bekräftelse under barndomen, får ofta det vuxna barnet en negativ jaguppfattning och ett s.k. falskt jag. Barnet har oftast ett mycket blockerat, eller överdrivet utagerande känsloliv. Det finns en rädsla för att ingå i nära relationer pga. avsaknad av tillit eller rädsla för övergivenhet. Många vuxna barn till alkoholister vet inte hur en normal relation ser ut. De saknar positiva förebilder. Genom att som vuxen förstå att man är medberoende kan man börja förändra bilden av sig själv. Genom medvetenhet har man en valmöjlighet. Men det krävs stöd, hjälp och förståelse från andra för att klara av att ta sig igenom den här processen. Det är av mycket stor betydelse att jag lär mig se de signaler som de små barnen sänder ut för att kunna bryta den onda cirkeln. Barn som växer upp i dysfunktionella familjer tar med sig det beteende- och handlingsmönstret in i sina egna relationer och familjer. Alla medlemmar i en alkoholistfamilj blir, som sagt, mer eller mindre känslomässigt skadade och medberoendemönstret förs vidare över generationer. Det räcker inte med att alkoholisten blir nykter för att familjen ska bli frisk, den känslomässiga skadan måste också vårdas.