Asketism

Många människor har sökt efter sanningen, man skulle kunna dra en parallell till Buddhas självspäkelse tid.

När Siddhartha Gautama (Buddha) lämnat palatset och livet som prins sökte han upp flera av dåtidens främsta mästare. En efter en bemästrade han deras undervisning och deras meditationstekniker. Flera av dessa mästare var så imponerade av Gautamas förmåga att de ville att han skulle bli deras efterföljare. Men Gautama blev inte nöjd, ingenstans hittade han svaren han sökte. Gautama började leva extremt asketiskt. Han plågade sin kropp med svåra fysiska övningar och åt nästan ingen mat. Han ville se om svaren fanns, som många i dåtidens Indien påstod, i ett fullständigt förnekande av kroppen och i total självspäkelse. I sex år höll han på tills dess att han nästan tagit livet av sig själv i sin strävan efter insikt. När Siddhartha var döende blev han erbjuden ris av en ung kvinna. När Buddha kände kraften återvända till sin kropp insåg han plötsligt att sanningen inte stod att finna i självspäkelse. Istället fanns den i den gyllene medelvägen mellan asketism och frosseri.