och inte bara jag.

det hela verkar dumt.

Att bli lämnad
kan betyda att någon går
men också att någon kommer tillbaka

:

 tillbaka till sig själv

Människor kan försvinna
ur synfältet

men sällan ur hjärtat

en slags hemlängtan

Livet bjuder till dans
jorden är musiken
hjärtat rytmen
vi dansar i mörkret
livet och jag

Kom

dansa med mig
ta av dig skorna
knyt upp knuten
och gör dig fri

AMOR FATI

Ropar det på mig.

Föds vi med olika karaktär, egenskaper och temperament? Exp: Vad händer med en pudel som föds i en schäferfamilj? Kan en pudel bli en schäfer med hjälp av piller? Vad händer med pudelns självkänsla, tankar och känslor? Kommer pudeln att känna sig konstig, ‘sjuk’ eller annorlunda bland schäfrarna? Kommer pudeln hamna på psyk? Vad är orsak och vad är verkan?

Läkemedelsindustrin finansierar en stor del av forskningen och tjänar hundratals miljarder på psykofarmaka. Därför har det blivit omöjligt att föra fram den uppenbara sanningen: att många genetiskt förklarade psykologiska sjukdomar (t.ex. Schizofreni, Aspergers syndrom, Autism, Bipolär sjukdom, m.fl.) saknar vetenskaplig grund. Övergreppen mot dem som kategoriserats som (genetiskt) psykiskt sjuka vittnar om att människor som tilldelas en sådan etikett riskerar att förlora i människovärde. En av anledningarna till detta är att den biogenetiskt inriktade psykiatriska vetenskapen klassificerar dem som obotligt ”biologiskt defekta”. Det finns därför starka moraliska skäl att noggrant granska den psykiatriska vetenskapens grundantaganden. En sådan granskning visar att det också finns starka vetenskapliga skäl att ifrågasätta dessa grundantaganden.

Det visar en kontroversiell antologi redigerad av psykologerna John Read, m.fl. som i höstas (2009) kom i svensk översättning som ”Galenskapens gåta. Psykologiska, sociala och biologiska modeller för schizofreni”. Många av de sammanlagt 24 medverkande författarna, och särskilt huvudredaktören John Read, drivs av en moralisk upprördhet som ibland tar sig kraftfulla uttryck. Icke desto mindre utgör artiklarna i antologin en saklig och systematisk genomgång av decennier av empirisk forskning. Slutsatsen är att det som psykiatrer kallar för schizofreni inte är symptom på en psykisk sjukdom. Redaktörerna menar också att 
”föreställningen om att ”psykisk sjukdom är som vilken annan sjukdom som helst”, som förkunnas av den biologiskt inriktade psykiatrin och läkemedelsindustrin, stöds inte av forskningen och är till mycket stor skada för dem som fått denna psykiatriska etikett, som är den mest stigmatiserande av alla”.

Kritiken tar sin utgångspunkt i en analys av begreppet schizofreni. Begreppet kan härledas till två av den moderna psykiatrins fäder, Emil Kraepelin och Eugen Bleuler, som verkade under början av 1900-talet. John Read menar att de två psykiatrerna uppfann schizofrenin genom att sätta ett samlingsnamn på en mängd av beteenden som under deras tid uppfattades som socialt oacceptabla. Reads sammanställning av Kraepelins och Bleulers ”symptom”: att schizofrena bland annat kunde vara homosexuella, visa olydnad gentemot sina överordnade, visa en ovilja att arbeta och klä sig i ”märkliga” färgkombinationer. De kunde vidare tänkas känna för mycket eller för lite, ofta bli alltför intresserade av nya idéer, ibland skriva för mycket poesi eller spela för mycket musik och de vill ofta förändra världen till det bättre. Dessa ”symptom” ger i dag ett komiskt intryck, och det hela vore också komiskt om det inte vore så att Kraepelins och Bleulers teorier faktiskt utgör grunden för föreställningen att det finns en biogenetisk sjukdom som de kallade, och som fortfarande kallas, schizofreni. Det var också deras idéer som banade vägen för både tvångssterilisering (som Bleuler explicit rekommenderade) och aktiv ”dödshjälp” till psykiskt sjuka.

Det förefaller för en lekman onekligen märkligt att dagens psykiatrer har behållit begreppet schizofreni, men med tiden ändrat symptomen för denna förmenta sjukdom. Märkligt är det också att psykiatrer är mycket oense om hur schizofreni egentligen ska definieras och diagnostiseras. I en av artiklarna i antologin framhåller John Read att schizofrenibegreppet saknar reliabilitet. Det betyder att begreppet har en oklar innebörd. Han påpekar också ett märkligt faktum att många schizofrena, särskilt i u-länder där man inte har råd med psykiatriska behandlingar, blir kvitt sin ”genetiskt betingade” schizofreni helt utan psykiatrisk behandling.

Redaktörerna till ”Galenskapens gåta” menar att ”den förhöjda känsligheten, de ovanliga upplevelserna, lidandet, förtvivlan, förvirringen och desorganisationen, det som allmänt kallas ”schizofrent”, inte är symptom på en medicinsk sjukdom”. De menar i stället att schizofreni orsakas av sociala faktorer som fattigdom, diskriminering och rasism samt trauman såsom sexuella och andra fysiska övergrepp. Som bevis för detta anförs en rad empiriska studier som visar på statistiskt signifikanta orsakssamband just mellan sådana faktorer och de symptom som ibland klassificeras som schizofrena.

De flesta människor finner det knappast överraskande att diskriminering eller traumatiska upplevelser kan ge allvarliga psykologiska konsekvenser. Emellertid finner de förmodligen det överraskande att den biologiskt inriktade psykiatrin vägrat att godta sociala förklaringar och i stället ignorerat undersökningar som de just nämnda. Överraskande är det också att endast någon procent av den samlade forskningen om schizofreni handlar om socio-ekonomisk status och trauman. Forskningen, både när det gäller orsaker till och behandling av schizofreni, fokuseras i stället nästan uteslutande på genetik, biokemi och neuropsykologi.

Hur kan detta komma sig? Författarna i ”Galenskapens gåta” hävdar att orsaken står att finna i läkemedelsindustrins finansiering och marknadsföring av den biogenetiska psykiatrin. Läkemedelsindustrin, som tjänar hundratals miljarder kronor årligen på försäljningen av psykofarmaka, finansierar en stor del av forskningen inom psykiatrin och flera av de vetenskapliga tidskrifterna på området. Vidare finansierar de marknadsföring och lobbying riktad mot verksamma läkare, politiker och medier. De forskare, terapeuter och psykiatrer som företräder andra uppfattningar än de biogenetiska har inte finansiella medel att konkurrera, och ignoreras eller misskrediteras systematiskt av sina meningsmotståndare. Vidare står det utom allt tvivel att läkemedelsindustrin har ett osunt, för att inte säga skandalöst, inflytande över psykiatrin. Det är uppenbart att detta är mycket skadligt för den oberoende psykiatriska forskningen.

Förbrukningen av receptbelagd medicin har generellt ökat stadigt det senaste decenniet, och är en mångmiljardindustri. Vissa, men långt ifrån alla, diagnostiserade patienter blir kvitt sina symptom som en följd av medicinering. Däremot drabbas så gott som alla av biverkningar. När det t.ex. gäller antipsykotisk medicinering handlar det bland annat om biverkningar som muntorrhet, hjärtflimmer, viktökning, ökad infektionskänslighet, långsammare tänkande, skakningar och muskelryckningar (så kallad tardiv dyskinesi). Flera av de här biverkningarna, som skakningar och viktökning, är socialt stigmatiserande. Andra, som muskelryckningar, kan bli kroniska. Enligt en forskningsrapport från 1992 uppskattade man att 86 miljoner människor hade drabbats av tardiv dyskinesi som följd av antipsykotisk medicinering. Av dessa beräknades 57 miljoner ha fått kroniska besvär.

Kuriosa:

Den biologiska synen på psykiska sjukdomar har lett till fruktansvärda övergrepp mot de människor som diagnostiserats som psykiskt sjuka. Med motiveringen att vissa psykiska sjukdomar är genetiska, och därmed ärftliga, steriliserades omkring 350 000 människor i Tyskland mellan 1933 och 1939. Därefter gick man än längre, och började med förskönande omskrivningar som ”barmhärtighetsmord” och ”dödshjälp” mörda människor som klassades som psykiskt defekta. Man räknar med att en kvarts miljon tyskar mördades med denna motivering. Samma praktik tillämpades i bland annat Sverige, Norge, Danmark, Finland och USA. Bara i Sverige steriliserades 63 000 människor.

(Källhänvisning: Joakim Molander – fil dr i filosofi och har bl a skrivit läroboken ”Vetenskapsteoretiska grunder. Historia och begrepp”).