Galenskapen
Publicerat: 8 september, 2009 Postat i: Filosofi 3 kommentarer »Det största misstaget vi människor gör, oavsett om vi är män, kvinnor, barn eller äldre, är att vi jämför oss med andra. Många har en otvivelaktig känsla av att vara sämre eller bättre än vår medmänniska men mer än ofta ändå sämre än andra. Hela livet går ut på att justera denna skillnad. Kompensation för förlust och en stark känsla av åtskillnad följer människor åt som ett mörkt töcken. Det är synd och mycket slöseri med dyrbar tid. Ofta har jag funnit mig själv i denna kamp, mer tidigare än på senare år. Det är också den stora kampen. Jag brukar säga att det är galenskap och det låter ju allvarligt men är ändå en ganska bra beskrivning. Denna åtskillnad orsakar en förvrängning i vårt sätt att uppfatta andra människor på men framförallt oss själva. Genom den misstolkar vi varje situation, vilket leder till missriktade handlingar avsedda att befria oss från känslor som rädsla och tillfredsställa vårt behov av mer som är ett bottenlöst hål som aldrig går att fylla.
Enligt min mening ligger mänsklighetens största prestationer inte inom konsten, tekniken eller naturvetenskapen, utan i insikten om sin egen dysfunktion, sin egen galenskap. Om strukturerna i vårt medvetande förblir oförändrade kommer vi alltid att återskapa samma slags verklighet, samma ondska, samma dysunktion. Egot är helt enkelt en identifikation med formens värld vilket främst betyder tankeformens värld. Allt detta vet vi redan djupt inom oss, men vi glömmer bort det.
Om ondskan äger någon verklighet och den har en relativ, inte absolut verklighet, är detta också bara en definition och är en fullständig identifikation med formens värld, den fysiska, den mentala och den emotionella. Det resulterar i en fullständig omedvetenhet om att vi hänger samman med helheten, en omedvetenhet om att vi är ett med alla andra liksom med källan.
De goda nyheterna är att om vi kan upptäcka illusionen och inse att den bara är en illusion, då försvinner den. Insikten om illusionen innebär samtidigt slutet… För att kärleken ska kunna blomstra måste medvetenhetens ljus lysa starkt nog för att du inte längre ska låta tankarna ta överhanden och tro att dem är du. Att känna dig själv som det varande du är under tänkaren, stillheten under det mentala bruset, kärleken och glädjen under smärtan, är den verkliga friheten och upplysningen. Vi skapar då ett utrymme för verklig kärlek, för verklig glädje och frid.
Vad tycker du?
Vilka är vi?
Publicerat: 30 april, 2009 Postat i: Filosofi 2 kommentarer »Vad vet vi om varandra egentligen?
Visa mig dig
som du är
för stunden
det räcker bra.
Hur lever du i kroppen? Hur känns det i kroppens alla hörn och kanter? Du kanske har en majbrasa i magen? Dansar kroppen av glädje ibland? Bubblar det? Hur känns det när du går? Gungar du eller pinnar du fram? Hur känns musklerna? Biter du ihop eller är käkleden avslappnad?
Vad gör du om dagarna? Vad får dig att skratta? Vad fångar din uppmärksamhet? Ditt beteende är intressantare än alla tankar.
Jag ska ge er lite diafragma
Publicerat: 20 februari, 2009 Postat i: Filosofi, Reflektion 3 kommentarer »
Kryckan är inget som händer, kryckan bär vi inom oss.
Vi är så glada som vi föreställer oss vara i tankarna. (Kom gärna med argument.) Du är alltså dina föreställningar. Om inte du vill behöver inte politiken fördärva din dag. (Inbilla dig inga konstiga saker bara.) Vi kan bestämma över våra ficklampor och vart dom skall lysa. (Jag vägrar lysa i din rumpa t.ex.) Jag kan välja att le när du väljer att vara ledsen över t.ex. ekonomin. (Tänk att det kan man, jag är inte dum för det.) Vädrets muliga dagar väljer jag att inte gråta över. Det finns taklampor och gula bananer. Ingen och ting bestämmer över mitt humör. (För jag är en mogen människa.) Är du tillräckligt mogen att bestämma över ditt eget humör? (Jag förväntar mig inga svar.)
Vilken otur?
Publicerat: 11 februari, 2009 Postat i: Filosofi | Tags: Val Lämna en kommentar »Det är ofta man hör människor säga att livet är orättvist och livet är hårdare mot somliga än mot andra. Ofta har man undrat vad man har gjort för att förtjäna all otur i världen och varför andra glider runt på räkmackor och alltid har tur. Vad är egentligen tur och otur? Är det något som slumpmässigt delas ut och av vem? Eller handlar det egentligen om våra egna beteenden, val och handlingar? Är otur bara något vi skyller på för att vi inte fattar bättre eller vill inse? Jag tror att det alltid finns ett skäl till det som händer, men vi känner inte alltid till det. Bekymmer väger tungt, bekymmer väger lätt, bekymmer väger vad du själv vill. Hur jävligt det än låter.
(Ett stenskott är alltid otur:))
I can´t get my head around it
Publicerat: 30 december, 2008 Postat i: Filosofi, Surrealistisk Poesi Lämna en kommentar »
Frågorna är många.
De flyger omkring och gör mig trött.
Trött.
Svaren ändras
justeras
stryks
ältas
kritiseras
och analyseras
om och om igen.
Det finns inget slut, inget målsnöre att klippa sönder, det finns ingen sanning.
Hjärnan gör det inte lätt för mig, den gör mig förvirrad.
Splittrad.
Kanske det är svaret?
Well,
i can´t get my head around it.
Livet alltså.
Jag svävar
Publicerat: 18 augusti, 2008 Postat i: Filosofi, Reflektion Lämna en kommentar »-Värför är du svävade?
Svävande
mer frågande
varför
liksom
jag känner mig fängslad i livet.
-Vilket liv?
Jag är en fånge
där alla accepterar och sväljer
vi har fått några timmar av ljus
i en kontext som kallas för en dag
någon har bestämt redan
och det känns inte bra
jobb
arbete
timmar
tid
hus
prylar
språk
pengar
vem har bestämt?
Var det allt vi fick?
En portfölj
en avgränsning
med mått och regler
vad finns utanför portföljen?
En spansk gryta?
Korvar?
-Kära du, vad som finns utanför portföljen
kommer att visa sig
döden är det enda du har säkert.
Jag känner mig lättlurad
det är tid för en revolution!
-Revolution är de dummas
de otåligas lösning
som inte löser något
klaga inte över din lott
visserligen är ni fångar
men du kan vara fri
inte utanför
men i dig.
Nej, vi ska sitta här
gapa och svälja
tack
tack
tack.
-Nej, det gör inte jag
jag sitter här och ler.
Vi borde ha fångkläder
och ett batteri i ryggen.
-Fångkläder och små rum
det fångar ingen själ.
Ibland går jag vilse
själen vill ut
befria mig.
-O kära du, den kommer ut tillsist
men det går inte att skynda livet.
Livet
ett fängelse
i en kropp
själen
ett flipperspel
från kant till kant
generationer
traditioner
lagar
regler
vättar
etiketter
religioner
fan och hans moster
talar om för mig
vad som är rätt och fel
jag är en liten
naiv människa
ett mål
i din fruktan
din morgonrutin
om jag inte passar formen
då måste jag strykas
så att kostymen inte blir skrynklig
de måste veta vem jag är
vad allt heter
-Hmm, nej.
Jag tar mig rätten att tänka
döm mig inte för det
jag är en Mia.
-Dömer, det gör vi alla
lite självdistans
och lite laidback attityd
är något jag rekommenderar
du har en fin lott.
Jag håller med
självdistans är bra
då jaget är en uppfinning.
-Du är perfekt
och har en fin hund.
Tack
fina ord
antar jag.
-Du har allt det viktiga i livet ogjort.
Allt det viktiga?
Vem är du?
-Jag är Gud.
Jaha
jag är sekunderna
som tickar
just nu.
Kärlek kontra egoism
Publicerat: 5 juli, 2007 Postat i: Filosofi, Reflektion 1 Kommentar »
Dagens funderingar tröskar kring människors uttalande behov av kärlek kontra egoism. Vad är det som driver människan till att välja, att såra en annan? Vad får man ut av det? Känns det verkligen bättre av att göra saker, som man vet, kommer göra ont i en annan? En sådan katt och råtta lek kan vara direkt farlig, eftersom ingredienserna består av känslor, hjärta och själ. Jag är glad för att det finns något i mig som säger Nej, när tanken på ”hämnd” dyker upp. Jag är glad för det finns något därinne som säger att Vilja Väl, står högre än att falla till den andres låga nivå.
Enligt buddistisk lära, så är det viktigt att inte tappa ansiktet, att behålla värdighet och heder. Jag går inte runt och kallar mig själv för buddist, men det finns mycket inom buddismen som tilltalar mitt hjärta. Så i slutändan av denna lek, så kommer det inte att bli jag som står med byxorna nere, med ett tappat ansikte, uthängandes från någons brevlåda. Jag vill inte såra någon människa, bara för att det gör ont i mig just nu. Sanningen lyser alltid igenom egoistiska handlingar, om man lyssnar noga så hör man rädslorna och desperationen. Jag hade tänkt att jag skulle citera ur en bön, som finns med i boken ”Vägen till lycka” skriven tillsammans med Dalai Lama, men jag hittade inte på den. Det är en väldigt vacker bön, skriven i ca åtta verser, som handlar om kärlek. Bönen skrevs på 1100-talet av en tibetansk munk. Den beskriver vikten av att vända andra kinden till, om någon ger dig en smäll på käften. Du vinner alltså mer av att förlåta henne/honom för att de inte förstår bättre, kan bättre. (Jag skall leta reda på bönen och återkomma till ämnet, en annan gång.)
När jag var i Thailand sist, så fick jag tillfälle att prata med en urinvånare om deras kultur och traditioner. Det var mycket intressant och hon beskrev också vikten av att inte tappa ansiktet, sin värdighet, utan istället agera som en bättre ”förebild” än den andre. (kanske inte den lättaste uppgiften, men i alla fall.)
Lever du?
Publicerat: 24 maj, 2007 Postat i: Filosofi Lämna en kommentar »Allt är från början påhittat av människor som trodde på sina idéer om vad som skulle vara bra och dåligt för människan. Sedan har människan följt dessa idéer för att de inte vet något annat. Vi följer efter som att vi inte hade ett eget initiativ, en egen vilja och önskan. Är det ingen som tänker på att vi ser ganska roliga ut när vi går på led genom livet? Det kan förstås vara ganska skönt att följa John tills man dör men är det att leva?
Kommentarer