अनिच्चा
Publicerat: 6 maj, 2012 Postat i: Buddistisk Filosofi 1 Kommentar »No coming, no going,
No after, no before.
I hold you close to me,
I release you to be free,
Because I am in you,
And you are in me.
Because I am in you,
And you are in me.
*** *** ***
Happiness is here and now
I have dropped my worries
No where to go
Nothing to do
No Longer in a hurry
Happiness is here and now
*** *** ***
We are the leaf of one tree.
The time has come for all to live as one,
we are the leaf of one tree.
We are the wave of one sea.
The time has come for all to live as one,
we are the wave of one sea.
We are the star of one sky.
The time has come for all to live as one,
we are the star of one sky.
~Nakornratchasima~
Everything flows and nothing abides,
everything gives way and nothing stays fixed.
~Heraclitus~
*** *** ***
Let everything happen to you,
beauty and terror,
no feeling is final.
~Rainer Maria Rilke~
Asketism
Publicerat: 4 april, 2011 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Asketism, Buddhahood, Buddhism, Gautama Buddha, India, Insikt, Sanningen, Självspäkelse Lämna en kommentar »Många människor har sökt efter sanningen, man skulle kunna dra en parallell till Buddhas självspäkelse tid.
När Siddhartha Gautama (Buddha) lämnat palatset och livet som prins sökte han upp flera av dåtidens främsta mästare. En efter en bemästrade han deras undervisning och deras meditationstekniker. Flera av dessa mästare var så imponerade av Gautamas förmåga att de ville att han skulle bli deras efterföljare. Men Gautama blev inte nöjd, ingenstans hittade han svaren han sökte. Gautama började leva extremt asketiskt. Han plågade sin kropp med svåra fysiska övningar och åt nästan ingen mat. Han ville se om svaren fanns, som många i dåtidens Indien påstod, i ett fullständigt förnekande av kroppen och i total självspäkelse. I sex år höll han på tills dess att han nästan tagit livet av sig själv i sin strävan efter insikt. När Siddhartha var döende blev han erbjuden ris av en ung kvinna. När Buddha kände kraften återvända till sin kropp insåg han plötsligt att sanningen inte stod att finna i självspäkelse. Istället fanns den i den gyllene medelvägen mellan asketism och frosseri.
Tipitaka & Sati
Publicerat: 4 april, 2011 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Abhidhamma Pitaka, Buddhism, Dharma, Meditation, Mindfulness, Pāli Canon, Sutta Pitaka, Vinaya Pitaka Lämna en kommentar »Det buddhistiska namnet för begreppet mindfulness är sati vilket till stor del handlar om buddhistisk meditationsutövning. Själva syftet med buddhistisk meditation är att öka medvetenheten om kognitiva tankeprocesser, känslor, kroppen och dess samband. Det centrala handlar om att observera och notera tillskillnad mot dess motsats: att förändras och vara dömande. Buddhismens motsvarighet till bibeln är Tipitaka (83 f Kr) som också är cirka elva gånger större än bibeln. Tipitaka är uppdelad i tre såkallade korgar: Vinaya Pitaka (regler), Sutta Pitaka (samtal), Abhidhamma Pitaka (den grundläggande korgen). Abhidhamma Pitaka är den viktigaste ur ett psykologiskt perspektiv då innehåller det mest grundläggande ur Buddhas etik och filosofiska lära. Abhidhamma belyser, definierar och förklarar noggrant till exempel medvetandet, tankar, mentala tillstånd, sinne och materia. Korgen Abhidhamma Pitaka är i sig uppdelad i sju böcker varav den ena heter Dhammasangani. Här i finns de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen som är två av Buddhas läror vilka innehåller buddhistisk etik, filosofi och psykologi.
De fyra ädla sanningarna beskriver det mänskliga lidandet (Dukkha) och hur det kan övervinnas. Den första sanningen är att lidande finns, den andra sanningen belyser lidandets orsaker, den tredje beskriver lidandets upphörande och den fjärde sanningen är sanningen om vägen till lidandets upphörande den såkallade ädla åttafaldiga vägen: rätt förståelse, rätt tanke, rätt tal, rätt handlande, rätt livsföring, rätt strävan, rätt uppmärksamhet och rätt koncentration. Den åttafaldiga vägen bygger på principerna vishet, meditation och etik. Rätt uppmärksamhet innebär kontemplation över kropp, känsla, sinne och Dharma (att se verkligheten som den är). Den buddhistiska filosofin (Abhidhamma Pitaka) återkommer ofta till vikten av att meditera för att kunna uppnå ett högre medvetande. Meditation beskrivs vara en nödvändighet för att kunna förverkliga de fyra ädla sanningarna och vidare den ädla åttafaldiga vägen. I Abhidhamma Pitaka beskrivs två typer av meditation, en som syftar till att utveckla lugn och en som handlar om att uppnå insikt (Vipassana). Det handlar om att se på sig själv, sin världsuppfattning och plats på jorden. Genom att uppskatta livets alla ögonblick och vara mer i kontakt med nuet så blir livet mer vaket istället för en utdragen dröm. Medveten närvaro har utövats genom meditation inom buddhismen i tusentals år av vise män, zenmästare och yogis.
Medveten närvaro är en enkel väg för att bryta sig loss och skapa kontakt med sin inre visdom, ett sätt att ta kontroll över sitt liv, kvalitet och inriktning. Genom att lära sig konsten att leva medvetet, genom att se tingen som de verkligen är och sig själv så kan vi frigöra oss från omedvetenhetens tvångströja. När vi utför medvetna handlingar på ett uppmärksamt vis så får vi ett bättre grepp om den inre människans rikedom. Det handlar om ett givande och genomsyras av mildhet och uppskattning, det går ut på att låta hjärtat vara med i varje ögonblick. Människan är påtagligt omedveten om den ständiga ström av tankar som forsar omkring i vårt medvetande. Vi fångas upp av strömmen som tar oss till platser som vi kanske inte vill till och inte ens heller inser att vi är på väg emot. Genom meditation kan vi komma ut ur strömmen och bli medveten om hur vi skall göra för att låta strömmens energi leda oss istället för att bli slav under dess krafter. Det finns olika sätt att meditera på. Ett enkelt sätt är att etikettera kroppens rörelser, känslan eller tanken med ord som till exempel: sitter, tänker och känner. Inom den buddhistiska traditionen är det viktigt att regelbundet öva mindfulness genom meditation för att utveckla lugn och insikt.
Den medvetna närvaron
Publicerat: 4 april, 2011 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Buddhism, Filosofi, Meditation, Medveten närvaro, Mindfulness, Thailand Lämna en kommentar »Medveten närvaro finns med i alla världsreligioner i någon form men buddhismen är den religion/filosofi som lägger störst vikt med att utveckla förmågan att vara metvetet närvarande genom meditation. Den kristna djupmeditationen har sin grund i zazen-meditationen som kommer ur zenbuddhismen. Metoderna för mindfulness utövning här hämtade från den buddhistiska livsfilosofin och dess texter. Ryokan var en japansk zenbuddhist som levde mellan åren 1758-1831, han skrev denna text som belyser uppmärksamhet och medvetenhet.
Min hydda ligger mitt i en tät skog; varje år växer sig murgrönan längre. Inga nyheter om människornas bestyr endast ljudet från en skogshuggare, då och då. Solen skiner och jag lagar min (munk) dräkt. När månen kommer fram läser jag buddhistiska dikter. Jag har inget att meddela er, mina vänner. Om ni vill finna meningen, sluta då jaga efter så många saker.
Medveten närvaro har sina rötter inom buddhismen och är en metod som handlar om ett uppvaknande, hur vi människor kan lära sig leva harmoniskt både med sig själv och världen. Det handlar om att se på sig själv, sin världsuppfattning och plats på jorden. Genom att uppskatta livets alla ögonblick och vara mer i kontakt med nuet så blir livet mer vaket istället för en utdragen dröm. Medveten närvaro har utövats inom buddhismen, i tusentals år av vise män, zenmästare och yogis, genom meditation. Meditation hjälper oss att bli medvetna om nuet och ger oss en förmåga att bli medveten om livets möjligheter.
Medveten närvaro är ett centralt begrepp inom buddhismens meditation och beskrivs vara själva hjärtat i metoden från vilket allt bottnar i. Det är en särskild uppmärksamhet som riktas avsiktligt mot nuet vilket leder till en större acceptans av verkligheten, som den ser ut. En verklighet som är fylld av små ögonblick och som riskerar att gå miste om, om vi lever livet omedvetet genom en serie automatiserade handlingar. Medveten närvaro är en enkel väg för att bryta sig loss och skapa kontakt med sin inre visdom, ett sätt att ta kontroll över sitt liv, kvalitet och inriktning. Denna väg är en av hörnstenarna inom buddhismen och nyckeln är att uppmärksamma nuet och uppskatta det. Det viktiga är att iaktta nuet och arbeta fram en intim relation till det. Motsatsen till att iaktta nuet är att ignorera ögonblicket och fokusera på de ögonblick som i själva verket inte har skett än eller på det som redan har hänt och är historia. Det här innebär att vi inte är närvarande i det som sker just nu, vilket innebär en bristande överblick och förståelse över vårt sätt att tänka, vilket i sin tur påverkar våra handlingar.
Genom att lära sig konsten att leva medvetet, genom att se tingen som de verkligen är och sig själv så kan vi frigöra oss från omedvetenhetens tvångströja. När vi utför medvetna handlingar på ett uppmärksamt vis så får vi ett bättre grepp om den inre människans rikedom. Det handlar om ett givande och genomsyras av mildhet och uppskattning, det går ut på att låta hjärtat vara med i varje ögonblick. Människan är påtagligt omedveten om den ständiga ström av tankar som forsar omkring i vårt medvetande. Vi fångas upp av strömmen som tar oss till platser som vi kanske inte vill till och inte ens heller inser att vi är på väg emot. Genom meditation kan vi komma ut ur strömmen och bli medveten om hur vi skall göra för att låta strömmens energi leda oss istället för att bli slav under dess krafter.
Menandros frågor
Publicerat: 4 april, 2011 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Filosofi, Jaget, Menandros frågor, Nagasena, Tankar, Thailand Lämna en kommentar »Jag är mer än mina tankar för jag är inte vad jag tänker. Jag har en del funderingar kring lidandet. Allting är obeständigt ingenting är varaktigt, det fick jag lära mig hos munkarna i Thailand. Tankar kommer och går i ett ständigt flöde och är inget som skapar ett jag, en identitet. Vi människor vill gärna begränsa och låsa fast oss i det tankemönstret, att hela vårt jag, vår identitet bygger kring tankarna. För att förtydliga resonemanget har jag valt ut några rader från en engelsk översättning av Menandros frågor, som är en grundläggande text om buddistisk filosofi från 100-talet f.kr.
Menandros var en grekisk kung som regerade i Indien, i dagens Pakistan, på 100-talet f.kr. Han blev intresserad för buddismen och bestämde sig för att undersöka den lite närmre. Han bestämde ett möte med en äldre buddistmunk, med namnet Nagasena. Menadros ställde frågor till munken som baserades på Buddhas tankar om det individuella jaget. Samtalet började med att kungen ville veta munkens riktiga namn. Där svaret blev: ”bara en allmän bekant beteckning, en praktisk benämning. Det är inte tu tal om att slikt ordbruk skulle åsyfta ett permanent individuellt jag.
” Vem är eller vad är Nagasena, undrade då kungen? Är det kanske ert hår som är Nagasena? Eller naglarna, tänderna, huden?
Nagasena svarade nekande på alla frågorna och sa: ”Ers majestät, hur tog ni er hit, till fots eller medelst något fordon?”
”I en vagn” svarade Menandros.
”Säg mig då, vad är vagnen? Är skakeln en vagn?”
”Nej, ers högvördighet”, svarade kungen.
”Är då vagnen någonting annat än dess separata beståndsdelar?” Menandos svarar nekande. ”Så hur mycket jag än frågar ers majestät så ser jag ingen vagn. Vagnen är bara ett ljud. Vad är då vagnen? Säkerligen måste ers majestät ljuga för mig! Det finns ju ingen vagn!” Menadros protesterar mot att bli kallad lögnare.
”Det är på grund av alla dessa beståndsdelar som fordonet kallas för vagn.” Det är bara en bekant beteckning, en praktisk benämning.”
”Väl talat, ers majestät!” Svarade Nagasena.
Munken menade att Negasena var endast en beteckning på den mänskliga varelsens samtliga beståndsdelar. Alltså att den individuella identiteten endast är en konstruktion, en blandning av materia, form, sinnesintryck, tankar, instinkter och medvetande som saknar en oföränderlig enhetlighet eller självständighet.
Enligt den buddistiska filosofin så finns lyckan i själva insikten om att jaget, från vilket allt begär uppstår, är upphovet till allt lidande. Enligt filosofen Descartes så är våra tankar beviset på vår existens, att du finns. Den buddistiska filosofin belyser snarare dess motsats, att jaget inte är ett separat jag som sitter i kroppen och ropar ”jag tänker”, eftersom jaget endast är en serie av tankar. Jaget är alltså ingen självständig och varaktig enhet, faktiskt ingenting annat än en behändig etikett för de tillfälliga relationerna mellan dess konstant föränderliga fysikaliska och mentala beståndsdelar. Det stämmer också in på mina erfarenheter: ”att finna motsägelser där man förväntar sig ett jag, att styras av en tanke, ett minne och en sinnesstämning, och tanken om att ingenting existerade utöver ett sådant flöde.”
Det går inte att hålla fast en tanke, den mår bäst i frihet. Släpp taget och ”go with the flow”! Heja på ormen och fortsätt förbi, ställ inte till en stor scen (acceptera fanstyget)! Genom meditation tränar man på att tänka på ingenting och vad är man då? När man sitter där, efter meditationen och känner sig helt tom, först då inser man vilken makt tankarna har. Det är genom meditationen som vi kan rengöra sinnet från alla års föroreningar. Först då kan vi frigöra oss och inse att vi är kosmiska; att jag inte är det jag tänker.
Dialektisk beteendeterapi – medveten närvaro
Publicerat: 7 augusti, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi, Diagnostik | Tags: Borderline, Buddhism, DBT, Dialektisk beteendeterapi, IPS, Marsha M. Linehan, Medveten närvaro, Mindfulness Based Cognitive Therapy, Sweden 4 kommentarer »Ett utdrag från min C-uppsats i psykologi - Vad medveten närvaro kan betyda i dialektisk beteendeterapi - Fem patienters och fyra behandlares perspektiv.
Den tredje vågens KBT (kognitiv beteendeterapi) präglas av medveten närvaro, acceptans, förändring och dess samspel. Västerländsk beteendeterapi befinner sig i en process och har börjat integrera tekniker från den zenbuddistiska läran. Den tredje vågen är ett begrepp som tyder på att metoderna i KBT är under utveckling, vilket kan betyda att något saknas och att det finns ett behov av komplettering. Medveten närvaro och acceptans är komplement som tillför behandlingen balans och en djupare förståelse för det komplexa i tillvaron. Samspelet mellan den västerländska beteendeterapin och den österländska filosofin har blivit centralt i flera terapiinriktningar. Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en inriktning som tillhör tredje vågens KBT och som influerats av både österländsk filosofi och meditationskonst. De andra inriktningarna som integrerat medveten närvaro och acceptans som en central del i behandlingen är Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och Mindfulness Based Cognitive Therapy (MBCT). Det ska också nämnas att den ökade globaliseringen av buddhismen har påverkat allt fler människor i väst i att utöva medveten närvaro och så också tredje vågens KBT.
DBT är en relativt ny form av psykoterapi i Sverige som är framförallt utvecklad för kvinnor som är självdestruktiva med diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning (IPS). Marsha M. Linehan (1993) är kvinnan som står bakom utvecklingen av behandlingsmetoden som grundades i USA år 1993. Till en början försökte Linehan (1993) hjälpa denna patientgrupp med hjälp av kognitiva beteendestrategier vilket resulterade i ett mindre lyckat resultat. När fokuseringen enbart låg på att förändra patientens beteende, att inte bekräfta deras problematik, blev resultatet att patienten ofta kände sig anklagad vilket i sin tur försvårade behandlingen. Det slutade ofta med att patienten hamnade i försvarsställning eller att terapin avslutades på patientens begäran. DBT består av både individualterapi och färdighetsträning i grupp. I gruppterapin får deltagarna bland annat lära sig färdigheter i medveten närvaro.
Modern forskning har vid upprepade tillfällen visat att DBT är en effektiv metod för personer med diagnosen IPS. Det har visat sig finnas en begränsad forskning kring medveten närvaros betydelse och roll i DBT, det finns därför ett behov av att undersöka specifikt vilken roll medveten närvaro spelar i DBT. Forskning behövs på detta område för att kunna avgöra på vilken skala medveten närvaro befinner sig som en viktig komponent i DBT. Det har tidigare gjorts en undersökning i Sverige om medveten närvaro i DBT. Undersökningen handlar om hur patienter och behandlare upplevde medveten närvaro i DBT. Genom intervjuer undersöktes deltagarnas förståelse och upplevelse av medveten närvaro som begrepp men också själva upplevelsen av att lära ut och lära sig medveten närvaro. Ekelunds och Kihls (2006) syfte var även att ge en bild av vilken nytta deltagarna ansåg sig ha av medveten närvaro. Undersökningen visade att deltagarnas upplevelser och förståelse stämde väl överens med varandras och även med hur den beskrivs i teorin i DBT. Majoriteten av patienterna i undersökningen signalerade ett motstånd mot medveten närvaro till en början som sedan övergick i entusiasm. De flesta i undersökningen beskrev också sig ha nytta av medveten närvaro.
Det finns däremot flera studier om meditation och dess effekt vid psykiska symptom. Forskning har visat att övning i medveten närvaro genom meditation kan minska psykiska besvär. Det har tidigare visat sig att meditation har en tydlig effekt direkt efter en meditationssession eller retreat men nu finns studier som visar en effekt efter tre månaders uppföljning. Implikationen kan vara att använda medveten närvaro med patienter som inte känner sig främmande för det buddhistiska perspektivet och dess filosofi. En explorerande och kvalitativ forskningsmetod kan innebära ett mer spontant undersökningssätt vilket i sin tur kan innebära ett mer dynamiskt resultat som vidare kan vara intressant med tanke på de luckor som finns i forskningen om den medvetna närvarons roll i DBT.
Hela uppsatsen finns nu publicerad på DiVA. Den finns här för den som vill läsa hela uppsatsen.
Här nedan finns den även tillgänglig som en pdf. Klicka på länken.
En medveten närvaro
Publicerat: 26 juni, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Medveten närvaro 1 Kommentar »
Om man kan lära människor att stanna upp, observera och beskriva för att sedan släppa taget och delta på ett mer effektivt sätt då kanske antalet sjukskrivningar, antalet utskrivna recept på både beroendeframkallande bensodiazepiner, antidepressiva medel samt smärtlindrande piller skulle sjunka drastiskt? Kan det handla om en oförmåga att hantera lidande och smärta och att människan i ren panik försöker fly undan och undvika varje jobbig känsla, tanke, smärta och situation? Om man fördjupar sig i medveten närvaro och dess ursprung så förstår man hur det hela hänger ihop. En buddhistisk munk beskrev medveten närvaro ungefär såhär:
Tänk dig att du går på en stig i djungeln och plötsligt prasslar det till i löven en bit framför dig, du går några steg närmre och upptäcker att det är en orm och vad gör du? Antingen kan du skrika högt, springa i ren panik och börja oroa dig för saker som inte har hänt eller så kan du medvetet observera och notera att där framme prasslar en orm i löven och när du går förbi ormen så hälsar du och fortsätter din vandring i djungeln.
Det kan upplevas som smärtsamt att se ormen ligga i diket framför sig men det i sig är inget man dör av. Tankar är bara tankar man skulle kunna sträcka ut hakan och påstå att tankar är en form av inbillning, men det kanske man ska vara lite försiktig med. Genom att praktisera medveten närvaro så kan det leda till just den insikten att man varken är sina tankar eller behöver sig låtas styras av dem. Känslor och tankar är som moln på himlen, de kommer för att sedan åka vidare vilket skulle kunna innebära att ingenting är beständigt, att allting är i ständig förändring. Även då det kan upplevas smärtsamt att möta sig själv genom medveten närvaro så är det inget beständigt, det går över och kommer tillbaks, det går upp och ner precis som Kabat-Zinn (1994) skriver att vart du än går är du där. Om medveten närvaro kan hjälpa människor att stanna upp i ett smärtsamt händelseförlopp så är det en verkan av stor betydelse för människor såväl som för anhöriga och sjukvården.
Medveten närvaro – dess historia
Publicerat: 19 april, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi 4 kommentarer »Medveten närvaro finns med i alla världsreligioner i någon form men buddhismen är den religion/filosofi som lägger störst vikt med att utveckla förmågan att vara metvetet närvarande genom meditation. Metoderna för mindfulnessutövning är hämtade från den buddhistiska livsfilosofin och dess texter. Idén om mindfulness är centralt inom den buddhistiska traditionen och som i huvudsak avser medvetenhet om sina tankar, känslor och kropp. Det buddhistiska namnet för begreppet mindfulness är sati vilket till stor del handlar om buddhistisk meditationsutövning. Själva syftet med buddhistisk meditation är att öka medvetenheten om kognitiva tankeprocesser, känslor, kroppen och dess samband. Det centrala handlar om att observera och notera tillskillnad mot dess motsats: att förändras och vara dömande. Buddhismens motsvarighet till bibeln är Tipitaka (83 f Kr) som också är cirka elva gånger större än bibeln. Tipitaka är uppdelad i tre såkallade korgar: Vinaya Pitaka (regler), Sutta Pitaka (samtal), Abhidhamma Pitaka (den grundläggande korgen). Abhidhamma Pitaka är den viktigaste ur ett psykologiskt perspektiv då den innehåller det mest grundläggande ur Buddhas etik och filosofiska lära. Abhidhamma belyser, definierar och förklarar noggrant, till exempel, medvetandet, tankar, mentala tillstånd, sinne och materia. Korgen Abhidhamma Pitaka är i sig uppdelad i sju böcker varav den ena heter Dhammasangani. Här i finns de fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen som är två av Buddhas läror vilka innehåller buddhistisk etik, filosofi och psykologi.
De fyra ädla sanningarna beskriver det mänskliga lidandet (Dukkha) och hur det kan övervinnas. Den första sanningen är att lidande finns, den andra sanningen belyser lidandets orsaker, den tredje beskriver lidandets upphörande och den fjärde sanningen är sanningen om vägen till lidandets upphörande den såkallade ädla åttafaldiga vägen: rätt förståelse, rätt tanke, rätt tal, rätt handlande, rätt livsföring, rätt strävan, rätt uppmärksamhet och rätt koncentration. Den åttafaldiga vägen bygger på principerna vishet, meditation och etik. Rätt uppmärksamhet innebär kontemplation över kropp, känsla, sinne och Dharma (att se verkligheten som den är). Den buddhistiska filosofin (Abhidhamma Pitaka) återkommer ofta till vikten av att meditera för att kunna uppnå ett högre medvetande. Meditation beskrivs vara en nödvändighet för att kunna förverkliga de fyra ädla sanningarna och vidare den ädla åttafaldiga vägen. I Abhidhamma Pitaka beskrivs två typer av meditation, en som syftar till att utveckla lugn och en som handlar om att uppnå insikt (Vipassana). Det handlar om att se på sig själv, sin världsuppfattning och plats på jorden. Genom att uppskatta livets alla ögonblick och vara mer i kontakt med nuet så blir livet mer vaket istället för en utdragen dröm. Medveten närvaro har utövats genom meditation inom buddhismen i tusentals år av vise män, zenmästare och yogis.
Medveten närvaro är en enkel väg för att bryta sig loss och skapa kontakt med sin inre visdom, ett sätt att ta kontroll över sitt liv, kvalitet och inriktning. Genom att lära sig konsten att leva medvetet, genom att se tingen som de verkligen är och sig själv så kan vi frigöra oss från omedvetenhetens tvångströja. När vi utför medvetna handlingar på ett uppmärksamt vis så får vi ett bättre grepp om den inre människans rikedom. Det handlar om ett givande och genomsyras av mildhet och uppskattning, det går ut på att låta hjärtat vara med i varje ögonblick. Människan är påtagligt omedveten om den ständiga ström av tankar som forsar omkring i vårt medvetande. Vi fångas upp av strömmen som tar oss till platser som vi kanske inte vill till och inte ens heller inser att vi är på väg emot. Genom meditation kan vi komma ut ur strömmen och bli medveten om hur vi skall göra för att låta strömmens energi leda oss istället för att bli slav under dess krafter. Det finns olika sätt att meditera på. Ett enkelt sätt är att etikettera kroppens rörelser, känslan eller tanken med ord som till exempel: sitter, tänker och känner. Inom den buddhistiska traditionen är det viktigt att regelbundet öva mindfulness genom meditation för att utveckla lugn och insikt. Ryokan, (1758-1831) japansk zenbuddhist, skrev denna text som belyser medveten närvaro.
Min hydda ligger mitt i en tät skog; varje år växer sig murgrönan längre. Inga nyheter om människornas bestyr endast ljudet från en skogshuggare, då och då. Solen skiner och jag lagar min (munk) dräkt. När månen kommer fram läser jag buddhistiska dikter. Jag har inget att meddela er, mina vänner. Om ni vill finna meningen, sluta då jaga efter så många saker. (Stockholms buddhistcenter, 2006, s 17).
De fyra ädla sanningarna (III)
Publicerat: 25 mars, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Buddhism 1 Kommentar »
III. Det finns ett upphörande av lidandet
Hela målet med den buddhistiska läran är att bli av med det självbedrägeri man utsätter sig själv för, i fråga om sig själv och om hur man tror att världen bör fungera. Här finns också tre aspekter:
1) Det finns ett slut på lidandet, av dukkha.
2) Man bör veta när lidandet upphör.
3) man bör veta när lidandet har upphört.
Att komma underfund med hur tingen fungerar som de gör, hjälper till med att bearbeta ens lidande. Det är sunt att ställa frågor om åtskilliga ting man inte förstår: ”Varför kan en bil inte stanna snabbt i snöoväder? Varför får munkar i munkdräkt? Varför blåser det?” Det är viktigt att inte anklaga sig själv men att man gör en insats för att utforska de saker som har betydelse för en. Om man till exempel upptäcker att man inte kan tåla något har det betydelse, och man bör sätta sig in i det för att just kunna hantera sitt lidande på bästa möjliga sätt. Kunskap och ett reflekterande sinne kan vara till hjälp för att göra slut på många tillstånd av lidande.
Fiffigt va!?
De fyra ädla sanningarna (II)
Publicerat: 18 mars, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Buddhism 2 kommentarer »II Sanningen om orsaken till dukkha
Denna sanning påvisar att lidande har en orsak, och den orsaken ligger i begär. Vilket för oss direkt till den första aspekten:
1) Det talas om tre former av begär som alla leder till lidande. Det första är enkelt.
a) Det finns många former av kroppsligt begär. Man kan också kalla dem för sinnesbegär. Smakar man till exempel på en dessert, som verkligen stimulerar ens smaklökar på ett nog så himmelskt sätt, vill man ha mer av den desserten. Detta är begär – att vilja ha mer. När det inte finns mer dessert och begäret fortfarande finns där, uppstår lidande. För att få bort lidandet, får man försöka att släppa begäret och stabilisera sig själv igen.
b) Nästa form av begär är ”att vilja vara”. Detta kan de flesta relatera till. Det handlar inte bara om att vilja vara advokat, politiker eller rockidol, utan också om de inre målsättningarna. Man vill vara ”ren” eller man vill vara ”en god människa” osv. Detta begär kan växa så mycket att det leder till lidande.
c) Den tredje formen av begär är ”att vilja vara av med något”. Detta känner vi i hög grad igen från vår vardag. Det finns mycket som vi helst inte vill ska finnas för att det ger oss lidande. Fula saker eller människor. Hur folk uppför sig. Saker som är i vägen för oss. Att vilja bli av med något inne i oss osv.
Att förstå denna aspekt att orsaken till lidande är begär är viktigt för att i förhållande till förståelsen av lidandet själv.
2) Begäret bör släppas
När man upptäcker ett begär inom sig, bör man eftersträva att släppa det. Detta gör man i första hand för sin egen skull och i andra hand för att man snabbt blir en pest för sin omgivning. Att släppa begäret är en uppgift i sig själv som kräver att man är enträgen, självmedveten, uppmärksam och vaken. Det är här som meditation kan var användbar för i meditation har man möjlighet att i lugn och ro hantera det som ska hanteras. Meditation innebär mycket, bland annat att fokusera på att hantera enbart ett objekt, göra klart det och därefter förtsätta sin vardag. Denna meditation behöver inte ta mer än fem till femton minuter.
Har man tid till det eller till exempel är ensam hemma eller kan dra sig undan till ett ställe där man inte blir störd så kan man ta tag i flera objekt. Detta kräver fokusering på att enbart arbeta med en sak åt gången och koncentration i det arbete men utför samt att inte ge upp på halva vägen. Man ska komma ihåg att denna hantering av ens lidanden är en gåva man ger sig själv.
3) Begäret har släppts
Bekräftelsen att begäret har släppts är mycket likt den tredje aspekten i den första sanningen. Man konstaterar bara att begäret verkligen har släppts. Om det inte är helt släppt försöker man igen. Denna aspekt är helt enkelt en form av kvalitetskontroll av det arbete man just utfört. Det är mycket viktigt att vara ärlig inför sig själv. Ofta skyndar sig folk genom denna del för att de har en av de två sista formerna av begär. Man är antingen mycket angelägen om att vilja bli av med begäret eller mycket angelägen om att vara ”ren” i sitt inre, vilket gör att man skyndar vidare och inbillar sig att man nu släppt begäret.
Wat Ram poeng
Publicerat: 16 mars, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Buddhism Lämna en kommentar »Många tankar och känslor blir det när jag tittar på korten från templet Wat Ram Poeng i södra Thailand. Det var 26 unika dagar i tystnad! Jag tog en del kort som finns i mina andra inlägg i denna kategori. Dessa kort har någon annan tagit från samma tempel. Det fina är att han lyckades ta några kort på Ajun Suphan (han med glasögon) som är abbot på templet. Varje kväll klockan sex satt jag framför honom och bugade för Buddha, Dhamman och Sanghan, för att sedan berätta vad som hade vart svårt med meditationen under dagen (typ allt…).
(http://www.ballofdirt.com/entries/1586/12665.html)
De fyra ädla sanningarna (I)
Publicerat: 15 mars, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Buddhism 1 Kommentar »
Det första som Buddha lärde ut sedan han nått buddhatillståndet var ”De fyra ädla sanningarna”. Denna lära är själva grunden i buddhismen. Buddhist är den som försöker att integrera de fyra ädla sanningarna i sitt dagliga liv. Det låter enkelt men det kan vara mycket svårt beroende på hur mycket man har att röja upp i sig. Man blir ganska överraskad över sig själv när man först börjar att gräva i sitt inre.
I. Det finns lidande
De tre aspekterna på denna sanning är:
Det finns lidande
Vi veta alla att det finns något som heter lidande. Vi har alla erfaret det, kommer att erfara det eller går igenom det just nu. Ofta säger vi ”Jag lider”, som om vi är lidandet. Detta hindrar oss ofta att se närmare på vad lidande går ut på. Vi avleder hellre lidandet som ett försvar, för det finns ingen som vill lida. Lidande är som influensa som uppstår hos oss och gör oss sjuka. Men vi vet säkert att vi inte är influensan. På samma sätt är det med lidande som uppstår hos oss men som inte är en del av vår personlighet. På så sätt kommer lidandet på avstånd och vi kan se vad det innehåller, vilket för oss till nästa aspekt.
Lidandet bör förstås
Om vi inte förstår en sjukdoms natur kan vi inte behandla den och sjukdomen kommer tillbaka. Det är samma sak med lidande. Vi tvingas förstå vad lidandet går ut på. Man kan inte generalisera lidande, för lidande har många ansikten och det tar lång tid att lära känna igen de många ansiktena. Varje ansikte skall hanteras var för sig. Förståelse av lidandet innebär att veta att lidandet uppstår hos en själv. Ens omvärld kan inte vara ens lidande. Förståelse av lidande kommer genom reflexion. Man talar förnuft med sig själv. Man frågar sig själv: ”Vad är det jag reagerar på? Varför är jag så irriterad? Är det verkligen så svårt?” etc.
Lidandet har förståtts
Om lidandet har förståtts kan man märka det. Lidandet släpper och man blir lugnare och lättad. Om man ständigt hänger upp sig på ämnet som lidandet handlar om, har man inte släppt lidandet ännu.
Dessa tre punkter i den första sanningen är den teknik vi kan använda var gång vi upptäcker något obehagligt uppstå i oss. Den första ädla sanningen öppnar möjligheten till att reflektera över vad som ske i våra sinnen i stället för att bara låta det ta överhanden och försöka att anpassa hela världen bara till vårt inre emotionella lidande.
Live the questions
Publicerat: 14 mars, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi, Surrealistisk Poesi | Tags: Buddhism Lämna en kommentar »
I want to beg you, as much as I can, to be patient toward all that is unsolved in your heart and to try to love the questions themselves like locked rooms and like books that are written in a very foreign tongue. Do not now seek the answers, which cannot be given you because you would not be able to live them. And the point is, to live everything. Live the questions now. Perhaps you will then gradually, without noticing it, live along some distant day into the answer.
[Rainer Maria Rilke, Letters to a Young Poet, Four]
Ryōkan – en japansk zenbuddhist
Publicerat: 18 februari, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Medveten närvaro 5 kommentarer »(The hut where Ryōkan spent much of his life. Bild: Wikipedia)
Min hydda ligger mitt i en tät skog
varje år växer sig murgrönan längre.
Inga nyheter om människornas bestyr
endast ljudet från en skogshuggare, då och då.
Solen skiner och jag lagar min dräkt.
När månen kommer fram läser jag buddhistiska dikter.
Jag har inget att meddela er, mina vänner.
Om ni vill finna meningen, sluta då jaga efter så många saker.
***
Who says my poems are poems?
My poems are not poems.
When you know that my poems are not poems,
Then we can speak of poetry.
Ryōkan (1758-1831)
(Ryōkan hated waste, and so any food that he was offered that he did not eat, he put into a little pot. Over time, the food rotted and became filled with maggots and other bugs. When warned against eating it, all Ryōkan said was, “No, no, it’s all right. I let the maggots escape before I eat it and it tastes just fine!”)
Om Mani Padme Hum
Publicerat: 13 januari, 2009 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Kärlek, Kropp, Meditation, Träning, Tro Lämna en kommentar »Ett mantra är en ljudfrekvens som upprepas över tid. Det är verbal version av mandalan (en visuell bild) som är ett visuellt mantra. Alla ljud om vi åstadkommer får en resonans i våra kroppar. Därför skall vi vara medvetna om vilka ord, ljud som kommer från oss. Föreställ dig att du upprepar 100 gånger. ”Jag hatar mig själv mitt arbete jag är en förlorare och ful dessutom jag är så deprimerad för ingen tycker om mig” Föreställ dig nu att du säger 100 gånger. ”Jag älskar och uppskattar mig själv och mitt arbete. Jag lyckas med det jag vill och är en vacker och strålande varelse. ”Skulle de olika meningarna påverka dig olika? När vi klagar så upprepar vi mantran som är destruktiva om och om igen utan att vi tänker på det.
Om Mani Padme Hum betyder Juvelen i Lotusen och är det mest använda mantrat i världen. Lotusen är en symbol för renhet och medkänsla. Juvelen är pärlan som skapas ur smutsen. Ur smutsen, våra negativa tankar och mönster kan en pärla skapas. När vi lever ett liv i medkänsla och acceptans så finner vi den ”äkta” pärlan inom oss själva.

Bön
Publicerat: 14 september, 2007 Postat i: Buddistisk Filosofi, Reflektion 5 kommentarer »(Det blev en del reaktioner på inlägget ”Förinta dig”, på Mr Thangpa´s bön. Texten nedan är egentligen ett svar på en av kommentarerna. Jag gillar kommentarer som griper tag och som försätter mig i någon slags filosofisk psykos. Tack för det. Det här är min tolkning av bönen, samt lite annat smått och gott som berör ämnet.)
Bönen (De åtta verserna om sinnets övning)
Må jag varje gång jag umgås med någon
betrakta mig som den lägsta av alla
och anse den andra överlägsen i djupet av mitt hjärta.
När jag ser varelser onda till sin natur
nedtryckta av våldsamma synder och förbannelser
må jag hålla dessa sällsynta varelser för dyrbara
som om jag hade funnit en oskattbar rikedom.
När andra, på grund av avundsjuka
behandlar mig illa med onda ord, förtal och dylikt
må jag böja mig under nederlaget
och bära fram segern åt andra.
När den ende som jag omfattat
med stora förhoppningar sårar mig svårt
må jag se honom som min högste läromästare.
Må jag i korthet, direkt och indirekt erbjuda välgärningar
och lycka åt allt levande, må jag i hemlighet ta på mig den skada
och det lidande som plågar alla varelser.
(Skriven av tibetanen: Langri Thangpa på 1000-talet.)
När man läser bönen rakt av så låter det säkert för många, helt galet. Vilket jag kan förstå. Det är en text som är skriven för väldigt länge sedan och i mina ögon handlar den inte om någon gud. Återigen så rinner allt ner i samma pöl, i den subjektiva tolkningen. För mig handlar den om kärlek, förlåtelse och om att frigöra jaget, själva egoismen. Jag ser texten som en utmaning, en träningshall för hjärnan. Texten bekräftar min innersta känsla och tro på vad jag tycker kärlek handlar om, etc.
Jag ska konkretisera vad jag menar. Jag växte upp med en förälder som också blev en förövare och på något plan en slags fiende. En människa som grusade min tillit och tro på att människan vill mig väl. Under många år levde jag med föraktet och hatet inom mig, för hur skulle jag kunna förlåta någon som valde att förstöra livet för sitt enda barn? Åren gick medan hatet åt upp mig inifrån, föraktet gjorde det omöjligt för mig att komma vidare. Dessa känslor fick mig att kräla omkring i blindo, jag satt fast i något som inte gynnade tron på mig själv eller mänskligheten. På senare år har insikten om förlåtelsens betydelse fått en allt större plats inom mig. En förmåga att se orsaker och verkan, att det egentligen inte finns onda människor.
Att kunna se varför vissa handlar som de gör, att det alltid finns en logik bakom märkliga beteenden. Att alla människor handlar logiskt efter arv och förmåga, inget konstigt. Det betyder inte att konsekvenser och gränser skall förintas för dessa människor, jag tror att de behöver förlåtelsen mer än någon annan. Hur skall utveckling annars ske? Hur skall samhället kunna bli en bättre plats om vi drar undan mattan ytterligare en gång? Hur utvecklas man till fiende? Växer man upp bland förövare så ligger fiendekostymen nära till hands, då man blir förgylld med rädslor. Ganska logiskt. Hur bryter man en sådan cirkel? Genom att spotta, fräsa, dra undan mattan och visa att det inte längre finns någon tro på människan?
Jag tänker på en dokumentär jag såg för många år sedan, som handlade om en kvinna vars dotter hade blivit brutalt mördad. Kvinnan la ner hela sitt liv och all sin kraft på att få förövaren dömd till döden. Hon slutade leva, slutade jobba, förlorade sina vänner och make, all tid gick till att hata. Förövaren satt fängslad i väntan på sin dom medan hon satt i sitt, varken levande eller död. Hon bestämde sig tillsist för att träffa honom, vilket visade sig bli vändpunkten i hennes liv. Hon träffade en fiende som visade sig vara en människa. Hon tog del i hans arv och såg faktorerna bakom. De träffades regelbundet och skrev till varandra. Det här ledde så småningom fram till en förlåtelse, vilket också innebar att hon kunde börja leva igen.
”Må jag varje gång jag umgås med någon
betrakta mig som den lägsta av alla
och anse den andra överlägsen i djupet av mitt hjärta.”
För mig handlar det här om ödmjukhet, att visa en tro på människan. Att inte placera jaget och sitt ego i första rummet.
”När jag ser varelser onda till sin natur
nedtryckta av våldsamma synder och förbannelser
må jag hålla dessa sällsynta varelser för dyrbara
som om jag hade funnit en oskattbar rikedom.”
Att se logiken, faktorerna, problematiken bakom en människas handlingar. Att varje människa är unik och värd att älskas. Om vi bemöter varandra solidariskt så blir världen både rikare och finare.
”När andra, på grund av avundsjuka
behandlar mig illa med onda ord, förtal och dylikt
må jag böja mig under nederlaget
och bära fram segern åt andra.”
Att vända andra kinden till, att två fel inte blir ett utan två. Genom att försöka vara en bättre förebild än den andre som inte kan så kan vi nå fram och förändra världen på lång sikt.
”När den ende som jag omfattat
med stora förhoppningar sårar mig svårt
må jag se honom som min högste läromästare.”
Jag har lärt mig och lär mig av de som sårat. Det hjälper mig att inte begå samma misstag. Genom dessa erfarenheter utvecklar jag mig själv och lär mig saker som jag inte hade gjort om jag inte hade råkat ut för det. Tacksamhet känns bättre än hat.
”Må jag i korthet, direkt och indirekt erbjuda välgärningar
och lycka åt allt levande, må jag i hemlighet ta på mig den skada
och det lidande som plågar alla varelser.”
Kärlek handlar om att vilja väl. Genom att vilja människan väl alltid så gör vi oss och framtiden en tjänst gentemot om vi låter oss förgyllas av bitterhet, tand för tand, hat, hämnd, etc. Att avsiktligt tänka kärlek och göra kärlek så skapas fred. Det måste börja i den enskilda individens hjärna. Vilja väl i hemlighet är väl inte så dumt?
Det finns ingen vinnare i ett krig, det finns inget att vinna i hatet. Hatet står för egoism och kortsynthet. Vi behöver se längre för att kunna nå förståelsen om att fienden egentligen bara är en trasig människa … som behöver tuff kärlek.
Kärlek,
Gud.
De åtta verserna om sinnets övning
Publicerat: 9 september, 2007 Postat i: Buddistisk Filosofi 6 kommentarer »En bön
(De åtta verserna om sinnets övning)
Må jag varje gång jag umgås med någon
betrakta mig som den lägsta av alla
och anse den andra överlägsen i djupet av mitt hjärta.
När jag ser varelser onda till sin natur
nedtryckta av våldsamma synder och förbannelser
må jag hålla dessa sällsynta varelser för dyrbara
som om jag hade funnit en oskattbar rikedom.
När andra, på grund av avundsjuka
behandlar mig illa med onda ord, förtal och dylikt
må jag böja mig under nederlaget
och bära fram segern åt andra.
När den ende som jag omfattat
med stora förhoppningar sårar mig svårt
må jag se honom som min högste läromästare.
Må jag i korthet, direkt och indirekt erbjuda välgärningar
och lycka åt allt levande, må jag i hemlighet ta på mig den skada
och det lidande som plågar alla varelser.
(Skriven av tibetanen: Langri Thangpa på 1000-talet.)
Wat ram poeng – En månad i ett tempel. (Del 2)
Publicerat: 26 augusti, 2007 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Buddha, Thailand, Vipassana 7 kommentarer »(April – 2006)
Resan började med en tolv timmars flygresa till Bangkok. Väl där letade jag reda på en buss som kunde ta mig upp till norra Thailand och templet Wat ram poeng. Efter ytterligare tolv timmar stod jag, klockan 0400, på en busshållplats i Chiang mai och letade efter en tuk-tuk (en liten moped bil) som kunde ta mig till ett hotell, för jag kunde inte ”checka in” på templet förens 0930.
När jag väl kom fram till templet möttes jag av en fransman, en australiensare, en amerikanska, en ny zeeländare och en holländare. De skulle alla göra tio dagars kursen, som är den mest vanliga. Där stod vi och tittade på varandra i ett tempel i norra Thailand, en besynnerlig känsla! Jag hade läst på om Vipassana meditation och de olika kurserna, att det både fanns tio dagars och tjugosex dagars kurser. Tio dagar kommer aldrig räcka för min själ, hade jag tänkt hemma i Sverige. (skrattar) Så jag skrev in mig, med en skakig hand, på tjugosex dagars kursen och lämnade ifrån mig mina elektroniska tillhörigheter.
Jag fick en vit yogi dräkt som skulle bäras från morgon till kväll i tjugosex dagar, det var inget vackert med dräkten, men den var konsekvent. Sedan blev vi visade till rummen. I mitt rum fanns endast en säng och en bild på Thailands kung. Sängen var av trä, utan madrass, täcke och kudde. Den var endast till för att vila kroppen på, inte för att lata sig på. Det gjorde ont att bara titta på den. Det var hög tid att välkomna disciplinen och säga farväl till lättjan! Där stod jag i ett obeskrivligt rum, i tropisk hetta, i en heltäckande dräkt, jetleggad och kände mig helt overklig. Hur i helvete hamnade jag här? Nu hade jag bara mig själv, mina tankar och känslor. Min toalett var primitiv. Den saknade spolmekanism och sits, bredvid stod en tunna med vatten som skulle användas för att spola bort avföring och sånt med. Jag är ingen människa som är känslig för smuts, men rummet var i det grövsta laget. Dörrarna var av trä och fyllda med kackerlackor, det var deras hem. De levde loppan därinne och om nätterna sprang de omkring överallt. Min kropp blev insekternas landningsbana, vilket gjorde det ganska svårt att sova.
Tempelområdet var förövrigt otroligt vackert med sitt tempel, sin stupa från 1100-talet, den vackra muren som ringlade runt hela området, alla vackra Buddha statyer, den minutiöst skötta trädgården, alla hundratals rökelser som doftade magiskt, etc. Vi befann oss hemma hos munkarna, det var deras hem och vi var deras gäster, även s.k. yogis, som kommit för att lära oss meditera enligt Vipassana tekniken.
Efter vi hade fått våra rum var det dags för introduktion och genomgång. Vi följde efter nunnan in i templet Watram poeng där vi satte oss ner på golvet. Hon började med att berätta att när man gick in i templet, eller någon annan byggnad där Buddha statyn fanns, så skulle alltid en speciell ceremoni utföras framför Buddha statyn. Denna ceremoni kallas för ”prostration”, man bugar i en speciell ritual tre gånger i följd. Först bugar man för Buddha, sedan för Dhamma, som är själva läran om Buddha, och tillsist för Sanga, de som följer Buddhas lära. Dessa kallas för de tre skatterna (Tri ratna). Sedan ska man aldrig vända ryggen mot Buddha och inte heller sitta med fötterna riktade mot honom, därför kryper man fram och utför ritualen och sedan backar man ut från templet. Nunnan berättade sedan om rökelsens betydelse som ofta tänds i samband med ritualen. Man tänder tre stycken som även de står för de tre skatterna, men även för vänlighet, visdom och kärlek.
*******************************************************************************
Det finns fler saker inom buddismen som anknyter till siffran tre. Lidandet kommer och går, men för att minska dess närvaro behöver vi förstå vad som leder till lidande. Genom att frigöra oss från de tre giften; Hat, åtrå och okunnighet, så kan vi kringgå onödigt lidande. Vi behöver också komma till insikt om livets tre aspekter;
Nonself (Anatta): Att det inte finns något jag, inget ego. Vi är endast ett tankemönster och vi är alla lika. Vi är egentligen ingenting.
Impermanence (Anicca): Att inget är beständigt, allt kommer och går. Försök inte hålla fast i alltings föränderlighet.
Suffering (Dukkha): Är något vi bör lära oss att det finns med oss dagligen.
Det där var lite kort om tre viktiga pelare inom buddismen. Det finns hur mycket som helst att skriva om det här, men det får vi ta en annan gång!
*********************************************************************************
Nunnan gick igenom Vipassana meditation och vad det innebär. Vi fick lära oss hur vi skulle sitta, hur länge och vad vi skulle göra. Vi skulle meditera på två olika sätt, sittmeditation och gångmeditation. Hon lärde ut grunderna och berättade att vi skulle få vidare instruktioner av abboten vid våra dagliga rapporteringar. Vi skulle börja med att meditera sittandes i halvlotus och bara fokusera på andningen, lägga handen på magen och tänka Rising (andas in) och falling (andas ut). Inget annat, bara andas. Så fort en tanke dök upp så skulle vi stanna upp och medvetengöra tanken genom att tänka; thinking, thinking, thinking. Vi skulle alltså inte stanna upp och observera den och vi skulle heller inte ignorera den utan vi skulle titta på den och säga hej, för att sedan återgå till andningen. Det här var steg ett i den sittande meditationen, totalt finns det ca trettio steg/punkter.
Den gående meditationen handlar om att medvetet lyfta fötterna och röra sig sakta framåt. Allt skall ske i total medvetenhet. Händerna vilar antingen på ryggen eller framför magen, man väljer det som känns bäst. Först börjar man med att röra händerna dit man vill, väldigt sakta, i total sinnesnärvaro medan man tänker: moving, moving, moving, tills att de är på plats. När man sedan står på sin plats med ögonen lätt sluttande mot backen, tänker man; standing, standing, standing. Då är det dags att börja lyfta fötterna. Steg ett är att lyfta foten från marken och föra den framåt medan du tänker; right goes thus, i en rörselse där right blir lyftet, goes blir rörelsen framåt och thus blir själva isättningen. Sen gör man lika med vänster. Det var det första steget av sex, det sista steget innebär att man lyfter foten i sex rörelser, väldigt långsamt, i total närvaro.
Vi skulle börja med att meditera sittandes i tjugo minuter och sedan meditera gåendes i tjugo minuter för att sedan börja om från början igen. Så skulle det fortsätta från morgon till kväll i ett rullande schema. Dagen började klockan 0400 med att munkarna slog på en stor trumma. Då skulle man gå upp, tända rökelse och göra ”mindful prostration” tre gånger innan det var dags för meditation fram till klockan 0600. Klockan 0615 var det dags för frukost som alltid var rissoppa och innan man fick stoppa härligheten i mun så skulle vi alla sjunga tacksamhetssånger på pali i ca tjugo minuter.
Det var förbjudet att prata med varandra, vi skulle bara vara med oss själva i total tystnad. Den enda gången man fick prata var vid den dagliga rapporteringen hos abboten; Ajuhn Suphan. Det var en märklig känsla att vistas bland människor i total tystnad. Efter frukost skulle var och en diska sin skål och sked, för att sedan återgå till meditationen. Fram till klockan 1030 var det fortsatt meditation, alltid i ensamhet, alltid i tystnad. Varje dag var likadan, samma ritualer som skulle utföras disciplinerat, från morgon till kväll. Det sista målet mat serverades klockan 1030, maten bestod mest av ris och ibland av någon enstaka grönsak. Lunchen var uppbyggd på samma sätt som frukosten, det började med att man gick och hämtade sin mat, sedan gick man och satt sig. Därefter skulle man vänta tills alla hade satt sig ner och sedan var det återigen dags för tacksamhetssång på pali i ca tjugo minuter. När allt var klart var maten kall och fylld med flugor. Det tog ett bra tag innan jag vande mig vid ritualerna, insekterna, tystnaden, värmen, sängen, toaletten, etc. Jag var redo att åka därifrån redan efter andra dagen!
Efter lunchen fortsatte meditationen fram till klockan 1800, då det var dags för rapportering. Det var dagens höjdpunkt! Äntligen skulle jag få prata i fem minuter! Rapporteringen började med att man gick ner på knä och kröp fram till en Buddha staty där man fick göra bugningen för de tre skatterna, sedan kröp jag vidare fram till abboten och hans tolk, där jag först fick säga; Sawat dii kha Ajuhn Suphan, sen skulle jag buga tre gånger igen. Efter det skulle jag hälsa på tolken genom att säga; Sawat dii kaa kun Maggie. Efter den ritualen känner man sig inte så kaxig! Oftast kom tårarna redan efter den första ritualen vid Buddha. När jag väl hade tagit mig fram till abboten, för att kortfattat förklara vad som varit dagens problem med meditationen, så fick jag bara fram hulkningar och snor. Abboten sa åt mig att slappna av och påminde mig om alltings föränderlighet. Jag upprepade samma ritual på vägen ut från abboten, för att sedan återgå till meditationen fram till klockan 2200.
Fortsättning följer ..
Wat ram poeng – Del 1
Publicerat: 28 juli, 2007 Postat i: Buddistisk Filosofi | Tags: Meditation, Vipassana 2 kommentarer »Det här brevet skrev jag dagarna innan jag flög, ensam, till Thailand, Chaing mai, för att tillsist komma till templet; Wat rampoeng. Där skulle jag vara i 26 dagar i absolut tystnad. Det har nu gått ett år sedan denna, mycket speciella, upplevelse. Här är en länk till templets informationssida: http://www.palikanon.com/vipassana/tapotaram/tapotaram.htm
Brevet:
Jaha, då var det dags. Nu far jag iväg till Thailand för att försöka finna mitt sanna jag, i allafall en liten bit! Sedan åker jag även till; alla leenden, solen, värmen, havet, fiskarna, skaldjuren, insekterna, hororna, drogerna, försäljarna, templet, Buddha och hans vänner, snirkelhusen, krimskramset, alla leenden, den varma sanden, korallerna, snäckorna, virrvarret, lortiga näsor, fantastiska soluppgångar, frukterna, dofterna, nattlivet, kärleken, syrsorna, kryddorna, färgerna, tygerna, riset, tystnaden, munkarna, cermonierna, medvetandet, lärdomarna, fattigdomen, kontrasterna, avgaserna, mopederna, turisterna, de herrelösa hundarna, de människoätande myggorna, klibbigheten, hålen, de hårda sängarna, brännan och svedan, meditationen, smärtan, den billiga tokspriten, de glada barnen etc.
Ja, det skall bli så otroligt spännande! I 26 dagar skall jag hålla trut och leka med mig själv i ett munktempel i Chaing mai, herrejesus! Jag skall bli min bästa kamrat, jag lovar! Men inte utan att jag känner mig; orolig, rädd, ledsen, trött, pirrig, liten, liten, liten, modig, tom, nervös, patetisk, löjlig, tokig, skräckslagen, sa jag liten? Jag känner mig samtidigt väldigt trofylld och säker i mitt beslut. Det känns rätt i hjärtat. Usch, ibland snackar jag skit! Jag skulle gärna vilja ha en varm hand, att hålla ibland, eller en axel att vila emot när rädslan smyger sig nära, nära…
Hmmm … om jag inte gillar mig själv, så finns det ingen plats för någon annan i mitt liv och så vill jag inte ha det. Jag vill kunna ge kärlek, kunna känna mig älskad, finns det något finare? Det är dit jag måste backa, börja om på nytt, hitta hem, hitta Mia. Jag tror att detta kan bli en bra början! Jag är hemma igen om 6 veckor, kanske förvandlad till en röd dvärg, vad vet jag…
Tills dess hoppas jag du ger dig själv massor av kärlek och lite våfflor då och då, för du är så jäkla vacker, fin och bra på alla sätt. Du vet väl att jag tror på dig?! Det gör jag, det har jag alltid gjort!
Hur gick det här då? Vad hände innanför tempeldörrarna? Klarade jag av det? Del 2 kommer snart. Såhär beskriver en engelsman sina upplevelser från vistelsen i samma tempel: http://homepage.tinet.ie/~eager/journal_watrampoeng.html
Kram M














Kommentarer